Medicin till mig.

Igår höll jag på att dö. Eller det gjorde jag ju inte, men jag svimmade nästan. Det var efter gudstjänsten och kyrkkaffet när jag skulle gå till mitt kontor för att hämta grejer för att åka vidare till scoutledarträff. Jag ställde mig upp och det svartnade för ögonen och hela världen snurrade. Jag var tvungen att stappla några steg till en stol. Jag kände mig som en fin och lite klen dam från förr i tiden, typ Madickens mamma. Hur som helst så råkade en kvinna i församlingen se mig stappla omkring och frågade om jag hade lågt blodtryck. Hon tyckte det såg så ut. Och så sa hon att jag borde äta lakrits, för det är blodtryckshöjande. Hur gött som helst!

 

Men just nu försöker jag att inte äta så mycket godis eftersom jag försöker vara nyttig och eventuellt gå ner den vikt jag lagt på mig sedan cykelsemestern (ja, jag pendlar upp och ner upp och ner upp och ner). Men så hittade jag ViktVäktarnas saltlakrits och tänkte att det är ju värt att pröva. Och den är hur god som helst! Jag tycker faktiskt att det är en av de godaste lakritsarna på marknaden. Och bara en ProPoints value per sju bitar! Eller, ja, det spelar ju apselut ingen roll eftersom jag inte håller på med detdär, men jag föreställer mig att det är nyttigt. Och det är ju bra.

Eventuellt ska jag leta upp nån mer långsiktig lösning på problemet med lågt blodtryck. Har ni nåt förslag (säg inte blodpudding, för det tänker jag inte göra!)?

Nu ska jag suga ut det mesta jag kan av min lediga måndag genom att gå promenad med Emelie som också bor här i Blackan. Det är fint, det!