Tillsammansläger i Hassela.

Nu är vi hemma från tillsammanslägret i Hassela. Det var ett trevligt och jag är inte död. Win!

Det bästa med lägret var att mina fina tonåringar var så väldigt väldigt fina! De hjälpte mig med skidåkningen och var så tålmodiga och snälla och bra. Jag blir helt varm i hjärtat när jag tänker på dem.

Rolig sak med lägret var att Andreas var med. Han var med som assistent, så han åkte snöskoter hela dagarna. Men sista skiddagen fick han ledigt och åkte med mig (och Malin, Björn och Anders som faktiskt kan åka skidor).

Det tråkigaste med lägret var att vi fick med oss magsjuka hem, så istället för att åka till Lidköping och grilla korv med Karin, Anders, Ida-Maria, Josef, Maria, Samuel och Kristin så låg vi hemma och kräktes igår. Och istället för att vakna på ett mysigt hotell och äta hotellfrukost på vår första bröllopsdag så vaknade vi i svettiga lakan och var superglada för att vi fick i oss några rostbröd utan att få upp dem igen. Jodå. Men nu mår vi bättre, så det är skönt.