Nya friska tag.

Jag har varit lite krasslig ett tag. Förra veckan var jag till och med lite sjuk. Nu är jag bara krasslig. Hostar lite och så. Men i övrigt  är jag frisk.

Så i morse när jag fick ett sms av Ida där hon frågade om jag ville gå på ett box-pass med henne imorgon så sa jag ja, utan att riktigt veta vad jag sa ja till. Men det är väl bara att köra, tänker jag. Slåss lite och så. Jag har ju övat på både Hannes och Joel i min ungdom (och nästan alltid när vi ses nu också, även om Hannes är för stark för mig nu och Joel kör med fula knep, typ kittlas och nypas). 

Om jag inte slår mig fördärvad imorgon så har jag nästa vecka på mig. Då ska jag åka skidor. Nedför. Jag har inte gjort det sedan nyårslägret 98-99, så jag är lite nervös. Eller jättenervös faktiskt. Speciellt eftersom jag kommer ihåg hur det gick då. Jag var arg, ramlade ur liften, blev jätteosams med Stina (men inte hon på mig, hon hade världens tålamod, stackarn), satt i värmestugan så mycket jag kunde och kraschade in i ett staket.

 

En av söndagsskolledarna i Abra är några år äldre än mig och kommer från Borås. Vi har sedan jag började här funderat på varför vi känner igen varann. Vår tes var att vi varit på nyårsläger ihop. Och häromveckan fick jag ett mms av henne med en bild som hon hittat i nån låda. Joel, Martin, Stina, Anna, jag och Anna-Lena i värmestugan. Kanske inte min bästa stund i livet (varför är min lugg så oerhört kort?), men det var väldigt roligt att se.

Jag hoppas denna skidresa blir bättre. Och att jag inte bryter något. Eller blir jättearg på någon. Eller ramlar i liften. Suck.

 

Joel:
Jag är hurtig.
Kolla in bilden på oss. Jodå.
Det är mycket möjligt att jag kommer bryta nåt ben inom en vecka.