Internet har ju en förmåga att säga alla sanningar. Eller inte. Men denhär bilden säger ändå litegranna om mitt yrke.
För det är ändå förvånansvärt ofta jag får frågan vad jag gör, förutom att predika. Och det är ändå förvånansvärt ofta jag städar, plockar fram och tillbaks grejer och så. Och det är ändå förvånansvärt sällan jag mättar hungriga med mat.
När jag berättar för folk om min och Andreas fyraveckorscykling så märker jag att de tycker att vi är knäppa som tycker att det är en härlig upplevelse. Och när jag berättar så tycker jag också att det låter helt galet. Men när jag tänker tillbaks så tycker jag fortfarande att det känns underbart. Vara ute, röra sig, se landskapet, vara med Andreas hela tiden. Man behövde inte tänka på vad man ska göra under dagen, för man ska ju cykla.
Jag kan varmt rekommendera cykelsemester. Tips: cykelbyxor med gelérumpa är att föredra, ät mycket gott, ha trevligt sällskap, cykla inte snabbt - cykla skönt.
Några bilder om vad som hände runtikring bröllopet.
Mycket kaffe blev det.
Jenny fick en bröllopstårta på jobbet som vi fick vara med och äta upp på torsdagen innan bröllopet. Den var så sjuuukt bröllopig, mycket bröllopigare än den "riktiga" bröllopstårtan.
Jag och Hannes gled omkring i bil endel. Mysigt!
Min partyväska (som jag hade på mitt bröllop) dagen efter bröllopet. Här i låg förutom läppstift, näsdukar, huvudvärkstabletter också bland annat två kazoo. Är det fest så är det!
Detta är min absoluta favorittröja. Den ligger hemma hos mamma och pappa och jag har på mig den så mycket jag kan när jag är där. Lite korta ärmar och väldigt lätt att sätta på sig på fel håll, men vad gör det? Den är ju hur go som helst.
Mina fantastiska svägerskor Nicole och Jenny.
Jag och min finaste lillebror.
Här är den ena "riktiga" bröllopstårtan några dagar efter bröllopet. Hur god som helst.
Nu är våren äntligen här! Jag firade Valborg i Abras sommargård Koviken. Jag sjöng in våren tillsammans med Abras spontankör ("alla som vill sjunga i kör träffas 19.00 på det vanliga stället och vi övar igenom de vanliga sångerna") som uppstår lite då och då. Denna gång (som alltid på Valborg) sjöng vi Sköna maj, Vintern rasat, nån mer som jag aldrig hört och männen sjöng Glad som en fågel. Scouterna tände eld på jättebrasan och avgående kyrkoherden i grannförsamlingen höll vårtal om Nordanvind och Sunnanvind.
Traditionsenligt så sov ungdomarna över på Koviken och jag var naturligtvis med. Jag var dock inte med på traditionen att ta första doppet och sedan värma sig framför elden.
När jag kommit hem från Koviken så bytte jag raskt om och åkte in till stan för att gå i sossarnas förstamajtåg. Att man inte gör det oftare. Man får en trevlig promenad i solen, tillsammans med många andra, man får hålla fina blommor i händerna, man får gå i takt till en musikkår och man får sjunga om solidaritet. What´s not to like? Huvudtalet hölls i Stockholm av LOs ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Två reflektioner från min sida: 1) jag ska nog börja predika som gamla sossar håller tal (skrikandes i tjugo minuter) för det ger sån härlig stämning och 2) om man är smålänning och inte kan säga r och ska tala på första maj så kanske man inte ska säga arbetarrörelsen så ofta (ajbetajjöjelsen känns inte lika häftigt som det göteborgska arrrbetarrrrôrelsen).
Alltså, dethär med sossarna. Jag är ju born and raised sosse, mamma sosse, pappa sosse, alla är sossar. Men är jag det? I år gick jag med i tåget, det är inte alltid jag gör det. Det var faktiskt längesedan jag gjorde det, men jag känner mer och mer att det är viktigt att ta ställning politiskt. Det är så väldigt mycket i Sverige och världen som är fel och vi måste ju göra allt vi kan för att förändra det. Jag vet inte om jag tycker att sossarna gör ett så bra jobb med det just nu, men jag tycker att deras grund-ideologi stämmer bra överens med min. Och jag tycker framförallt att de är ett mycket bättre alternativ än alliansen. Jag tänker att jag inför valet 2014, som för övrigt idag är om exakt 500 dagar, så ska jag verkligen sätta mig in i politiken och se om jag är sosse på riktigt eller bara sentimental sosse. 500 dagar från och med nu.
Nu är jag hemma från bröllopet. Det var ett sagolikt bröllop. Bruden var fantastiskt vacker och brudgummen likaså. Vigseln var väldigt fin, vädret blev fint under vigseln, kyrkkaffet var gott. Alla var glada och rörda.
Festen var väldigt rolig. Eftersom brudparet träffades genom scout och är scoutledare ihop så var det ganska mycket scouttema, till exempel detta "lägermärke" som alla gäster fick. Det är en remake på lägermärket från lägret Elementärt som brudparet träffades på. Väldigt roligt!
Festen var i övrigt också väldigt trevlig. God mat, gott sällskap, många fina tal och roliga spex. Jag, Andreas, Joel och Nicole bidrog med ett litet tal och en omskriven sång med tillhörande kazoo-spel och koreografi. Succé!
Dagens outfit: gröna skor, prickig klänning, vit liten kofta, grön grejs i håret, gröna naglar och två par söndriga strumpbyxor vilket resulterade i bara ben. Andreas var väldigt stilig i svart kostym, blå väldigt fin skjorta och en röd-blå-vit slips.
Jag måste säga att näst efter mitt och Andreas bröllop, så var dethär det bästa.
Imorgon gifter sig min lillebror Hannes och hans Jenny. ROLIGT!
Det betyder att Vetegången 11 är sambandscentral idag. Det är svägerskor, kusiner, bröder, mostrar, Jennys föräldrar, morfar och lite annat folk här, springandes omkring, drickandes kaffe, diskuterandes alla möjliga grejer. Det blir bra.
Christina Kjellsson är en singer-songwriter som jag lärt känna genom pappa. Hon har gått på vis-linjen på Nordiska folkhögskolan i Kungälv och har gjort massa väldigt bra sånger, tycker jag. Här är en av dem:
Och jag tänkte mig en cirkus den allra finaste som getts.
Röda lampor kring manegen, tre trumpeter, en trapets.
Akrobater i paljetter, direktörer i kostym,
sockervadd och fribiljetter, primadonnorna med plym.
Inga tama elefanter, inga clowner, ingen gråt.
Inga avsågade tanter, ingen ängslan efteråt.
Där är grannar och kusiner å en häst du aldrig sett.
Trollerier där kaniner gör kaniner, rätt och slätt.
Inga stora sensationer utom det vi faktiskt ser.
Inga brustna illusioner, inga löften om nåt mer.
Där är gott om plats för alla, ingen spelar under hot
Barn och hundar och en särskild hund du kände sen förut
i en enda föreställning utan början eller slut.
Inga stora sensationer utom det vi faktiskt ser.
Inga brustna illusioner, inga löften om nåt mer.
Och du frågar om jag tror på nåt slags liv efter dethär.
Och jag tänker mig en cirkus dit vi kommer som vi är.
Ja, jag tänker mig en cirkus, den allra finaste som getts.
Röda lampor kring manegen, tre trumpeter, en trapets.
Jag tänker ju mig att jag också får umgås Gud när jag inte längre lever här, men i övrigt så passar denna sången mig ganska bra. Det låter fint och trevligt.
