Denna veckan har jag fullt upp på dagarna. Jag och resten av det ekumeniska sammarbetet Skolkyrkan i Bromma har nämligen bibelvandringar för fjärdeklassare här i Abrahamsbergskyrkan. Vi vandrar oss igenom några av de viktigaste berättelserna ur gamla testamentet. Det är väldigt mycket jobb med att klä ut både oss och kyrkan. Dessutom händer det tusen andra grejer i kyrkan, som att den stora salen i källaren (som heter bäversalen eftersom kyrkan ligger på bävervägen) byggs om, småbarnsmusiken fick flytta upp i kyrksalen eftersom vi hade röda havet där de brukar vara och ikväll är det scout på hela undervåningen så vi behöver ta ner och upp hela kulisserna.
Mycket jobb. Men det är också väldigt trevligt. Det är inte alltid alla har tid att vara med, så besättningen ändras ofta. Här ser ni Anton som Moses, Klara som David, Peter som Abraham, Anna som Miriam, Anne som Josef och Maud som Sara. De andra röstade på att jag skulle vara guide eftersom jag är den enda teologen, så jag kunde rädda de andra när de säger fel. Det är roligt att få gå med barnen hela vandringen, men det är tråkigt att jag inte får klä ut mig...
Förutom Abra så är Kyrkan vid Brommaplan med, som ju är en baptistkyrka och alltså är vi samma samfund, och så är det två svenskkyrkliga församlingar med, Bromma församling och Västerleds församling. Jag tycker att en av de stora vinsterna med detta för församlingarna är att vi anställda får umgås med kollegorna från de andra kyrkorna. Jag tänker mig att vi som församlingar vinner mycket på att de anställda känner varandra. Under lunchen pratar vi om allt från försoningsläror och dopsyner till hur man byter vindrutetorkare på bilden och enkla sätt att göra pannacotta på. Och så tycker jag att det är roligt, för de andra är väldigt trevliga.
