Pensionärer i Abra, del 2.

Jag sitter på mitt kontor, vid min dator, och förbereder kvällens scoutgång. Då händer följande:

Knack knack.

Pensionär 1: Maria, du blir vår räddning nu.
Jag: Jaha? Hur då, menar du?
P1: Jag ska visa bilder på pensionärsföreningen, men har bara bilderna på en sticka. Du måste hjälpa oss.
Jag: Okej. Hur då?
P1: Vi brukar låna Pärs dator, men han är ju i Israel och Palestina.
Jag: Jaha.
P1: Så nu behöver jag låna din.
Jag: Men jag använder ju den.
P1: Måste du göra det?
Jag: Eh, ja.
Pensionär 2: Men kan du inte komma in i Pärs rum så vi kan låna hans dator?
Jag: Ja, jo, vi kan ju pröva, men det är nog lösenord på den.
P2: Jaha, är det sånt också?
Jag: Ja, antagligen, men vi kollar.

Vi går och slår på datorn.

P1: Jag är också dålig på datorer.
Jag: Jag är ganska hyfsad, men då behöver jag ju komma in i datorn.
P1: Jaha.

Det visar sig att man behöver ha lösenord till datorn.

Jag: Nej, det gick inte.
P2: Men kan vi inte låna din dator, Maria?
Jag: Alltså, jag behöver ju använda den.
P2: Kan du inte ta rast?

Så nu ska jag ha rast. Hejdå datorn.