I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mördan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

/Karin Boye

Dina dagar är räknade.

Här kommer ett fantastiskt stycke musik. Jag lyssnade på detta dagen innan just detta klipp spelades in och blev helt förälskad. Det är Salem och Sami al Fakir i Berwaldhallen. Det roliga är också att det är min kompis Karins lillasyster Evelina som filmat det, helt obeoende av min förälskelse. 

Tack Evelina för att du la upp Dina dagar är räknade.

Varning för starka bilder.

Ja, alltså det är inte så att jag ofta visar mitt långfinger för människor, men just när de tar kort på mig när jag absolut inte vill det kan det hända. I mammas och pappas kontor hemma på Vetegången hittade jag dessa två bilder uppsatta på väggen. Jag tror att det är pappa som satt upp dem. 

Jag ska försöka sluta visa mitt finger på detta sätt. Men då tycker jag också att människor kan fatta hinten och inte fota mig när jag absolut inte vill. Deal?

Tribute to mamma pappa och mig.

Idag fyller jag år. Grattis grattis till mig. Jag har hört att i någon del av världen så grattar man föräldrarna när barnet fyller år. Grattis mamma och pappa. Och mig, såklart. 

Jag looking fabulous på väg till Jimmys schlager och bling-fest.  

Mamma och jag under Kastanjen.

Tårta till mig från Angelica för några år sedan. 

Jag och pappa i Hymer.

Tårta till mig från mamma för många år sedan. 

Pannkaka av alltihop

Häromsistens gjorde jag finfina dinkelpannkakor. Jag bytte ut allt vanligt mjöl mot fullkornsdinkel. De blev väldigt goda, faktiskt. Och så kunde jag lura mig själv att de blev nyttigare. Andreas sa att de var bättre för miljön också, så det är ju positivt.

Nåt som inte var positivt var att mammas fantastiska jordgubbssylt var slut, så vi fick köpa sylt. Har du hört nåt så galet?! Tur då att jag, Jenny och mamma varit så duktiga och plockat jordgubbar som blir till sylt som kommer hit upp i början av september tillsammans med mamma och pappa.

En hittills lite hemlig kärlek.

På Vetegången har mamma fem gummifigurer ståendes. Det är Muminpappan, Muminmamman, Tooticki, Lilla My och Mumintrollet:

Jag gissar att ni redan anat att jag har ett speciellt ställe i mitt hjärta för Lilla My, men visste ni att jag har varit lite kär i Tooticki? Jag tror att det började när jag läste Berättelsen om det osynliga barnet. Det är Tooticki som kommer med Ninni till Muminfamiljen och då blev jag lite kär i honom. Det var först långt senare som jag fick reda på att Tooticki är en hon och att denna hon dessutom hade en riktig människa som förebild, nämligen Tove Janssons livspartner Tuulikki. Men det gör det samma, jag är fortfarande lite kär i Tooticki. 

Människor på Hönö.

Här kommer lite fler Hönö-bilder. Denna gång på människor.

Typisk Hönö-grej. Äta ihop med folk man inte känner och smsar andra som man ska träffa sen.

Ida-Marias mamma Lotta kom förbi på besök.

Jag tycker detta är en underbar bild på Malin som dansar för Amalia.

Brunchsällskap.

Vi badade en gång. Det var kallt, blåsigt och tunga moln hängde över oss.

Här är jag och Ida-Maria. Bilden är rolig för att det är så typiskt oss att hon har vita kläder och jag svarta.