Nya friska tag.

Jag har varit lite krasslig ett tag. Förra veckan var jag till och med lite sjuk. Nu är jag bara krasslig. Hostar lite och så. Men i övrigt  är jag frisk.

Så i morse när jag fick ett sms av Ida där hon frågade om jag ville gå på ett box-pass med henne imorgon så sa jag ja, utan att riktigt veta vad jag sa ja till. Men det är väl bara att köra, tänker jag. Slåss lite och så. Jag har ju övat på både Hannes och Joel i min ungdom (och nästan alltid när vi ses nu också, även om Hannes är för stark för mig nu och Joel kör med fula knep, typ kittlas och nypas). 

Om jag inte slår mig fördärvad imorgon så har jag nästa vecka på mig. Då ska jag åka skidor. Nedför. Jag har inte gjort det sedan nyårslägret 98-99, så jag är lite nervös. Eller jättenervös faktiskt. Speciellt eftersom jag kommer ihåg hur det gick då. Jag var arg, ramlade ur liften, blev jätteosams med Stina (men inte hon på mig, hon hade världens tålamod, stackarn), satt i värmestugan så mycket jag kunde och kraschade in i ett staket.

 

En av söndagsskolledarna i Abra är några år äldre än mig och kommer från Borås. Vi har sedan jag började här funderat på varför vi känner igen varann. Vår tes var att vi varit på nyårsläger ihop. Och häromveckan fick jag ett mms av henne med en bild som hon hittat i nån låda. Joel, Martin, Stina, Anna, jag och Anna-Lena i värmestugan. Kanske inte min bästa stund i livet (varför är min lugg så oerhört kort?), men det var väldigt roligt att se.

Jag hoppas denna skidresa blir bättre. Och att jag inte bryter något. Eller blir jättearg på någon. Eller ramlar i liften. Suck.

 

Joel:
Jag är hurtig.
Kolla in bilden på oss. Jodå.
Det är mycket möjligt att jag kommer bryta nåt ben inom en vecka.

Smink.

Häromsistens sa Jocke i equmenia-styrelsen någonting till mig som fastnade i mitt huvud. Han sa att jag inte sminkar mig. Det visste jag i och för sig. Jag kommer inte ihåg vad det var han sa egentligen, men jag har i alla fall tänkt ganska mycket på detdär med att jag inte sminkar mig. Eller, tänkt och tänkt, det har mest flimmrat förbi. Då och då.

 

Såhär är det. Jag sminkar mig inte, oftast på grund av att jag på morgonen inte orkar. Och att jag redan på morgonen ränkar ut att jag inte orkar tvätta bort sminket på kvällen. Det är den enkla sanningen om varför jag inte sminkar mig. Jag är lat.

 

Men jag tycker också att jag blir fin när jag sminkar mig. Att markera ögonen. Att sminka över finnar. Sånt. Jag blir fin då.

 

Men vem sjutton orkar sminka sig varje dag? Jag fattar inte det! Såå stor skillnad blir det inte. Eller blir det det? Jag ser faktiskt inte så ofta om ni andra har sminkat er eller inte. Antagligen har ni det, för ni är så väldigt fina. Men jag ser det inte.

Även i detta fall kan jag hänföra mitt beteende till min kära mamma. Hon sminkar sig än mer sällan än jag. Det är när hon är i rätten och på kalas som hon sminkar sig. Jag sminkar mig när jag ska medverka i gudstjänst (oftast i alla fall), när jag ska på bröllop (oftast i alla fall), ibland också andra festliga tillställningar, och ibland till vardags. Men framförallt så har jag inte fått för mig att man bör sminka sig varje morgon, vilket jag gissar att ni andra har fått med er från barndomen. Så, tack kära mor för att du inte sminkar dig.

Fettisdagen.

 

Sista chansen för pepparkakor.

Jag hittade bilder i kameran från när jag och Andreas skulle ha inflyttningsplundring. Vi kristyrade pepparkakor och gjorde pepparkakshus. Mysigt. På onsdag börjar fastan, så då känns det för sent att visa jul-bilder, så här kommer de nu:

Kafferast på mitt jobb.

Pensionär: Du är en såndär ovanlig ungdom som dricker kaffe.
Jag: Nja, jag är ju snart 28, så nån ungdom är jag ju inte.
Pensionär: Jo, för mig är du det.
Jag: Mmm... Men när började du dricka kaffe?
Pensinär: När jag var 20.
Jag: Ja, jag kommer inte ihåg när jag började dricka kaffe, så... Och jag tycker att de flesta i min ålder dricker kaffe, så... Ja.

Pilla sig i naveln.

Det känns som att jag läser för lite, går för lite på bio och umgås för lite med mina vänner. Det känns som att jag lagar för lite mat, är ute i solen för lite, ringer min mamma för lite. Det känns som att jag är på jobbet för många kvällar, att jag åker tunnelbana för mycket och att jag spenderar väldigt mycket tid med att smörja in min kropp med olika sorters krämer och salvor för att den är torr som fnöske. Det känns också som att jag umgås alldeles för lite med min man, vilket stämmer eftersom vi gått om varandra de senaste veckorna.

 

Imorgon är det måndag. Då ska jag göra massa saker som jag inte hunnit i veckan. Laga lite lunchlådor, till exempel. Och gå promenad i solen jättelänge, kanske med Emelie. Läsa åtminstone ett kapitel i min bok. Träna ki balans, förhoppningsvis med Angelica. Det vore trevligt att på bio med Andreas på kvällen, det ska jag nog försöka med. Och att lyckas ringa mamma vore också väldigt trevligt.

 

Bra saker jag gjort i helgen: haft equmeniastyrelsemöte. Väldigt trevligt. De är väldigt roliga att umgås med och det känns väldigt roligt att vara med och arbeta nationellt för att barn och ungdomar ska få bättre verksamhet lokalt. Och vi såg melodifestivalen här hemma hos mig, och jag fick användning av både gästrum och soffa för att styrelse-Stina och -Maja sov här. Och i fredags lyckades jag också luncha med Josefine, vilket var väldigt trevligt. Idag har jag lyckats städa lite här hemma, vilket verkligen behövdes. Och så fick jag gå på gudstjänst i Abra som styrelseledamot tillsammans med resten av styrelsen och bara vara på gudstjänst utan att delta. Och jag har tränat både i fredags och idag. Och vi gick en promenad i solen mellan Alvik och Abra, väldigt skönt.

 

Jag gissar att alla andra har lika mycket de vill göra och lika mycket de gör och lika mycket de känner att de inte hinner med. Vi lever i ett konstigt samhälle. Ibland tänker jag på min gamla scoutledare Magnus Einarsson som sa att det bästa som finns är att sitta i soffan och pilla sig i naveln, inte för själva pillandet, utan för att då vet man att man inte har mycket att göra. Jaa du, Magnus, pillar du dig i naveln nån gång?